Regeringens promemoria ”Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden” föreslår betydande förändringar för att öka konsumentskyddet och motverka överskuldsättning, särskilt bland unga och personer med låga inkomster. Förslaget innebär att lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter upphävs, och att det istället ska krävas tillstånd enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse för att lämna eller förmedla lån till konsumenter. Detta skulle innebära att snabblåneföretag och liknande aktörer måste ansöka om sådant tillstånd för att fortsätta sin verksamhet.
Varför vill dom införa detta?
Regeringen vill införa detta lagförslag för att stärka konsumentskyddet på kreditmarknaden och minska risken för överskuldsättning, särskilt bland utsatta grupper. Här är de viktigaste skälen till förslaget:
- Motverka överskuldsättning
– Många konsumenter, särskilt unga och låginkomsttagare, hamnar i skuldfällor på grund av lättillgängliga krediter och höga räntor.
– Snabblån och högkostnadskrediter har lett till att fler personer får betalningsanmärkningar och hamnar hos Kronofogden. - Skärpa reglerna för kreditgivare
– I dagsläget finns aktörer som erbjuder krediter utan att ha tillräckligt höga krav på kreditprövning.
– Genom att kräva tillstånd enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse blir det svårare för oseriösa långivare att verka. - Jämnare konkurrens på kreditmarknaden
– Bankerna omfattas redan av stränga regler för kreditgivning, medan vissa andra kreditbolag har haft mer flexibla regler.
– Förslaget innebär att alla kreditgivare måste följa samma regelverk, vilket skapar en mer rättvis konkurrens. - Följa upp tidigare åtgärder
– Regeringen har tidigare infört åtgärder såsom räntetak och kostnadstak för högkostnadskrediter, men problemen med skuldsättning kvarstår.
– Detta är ett ytterligare steg för att skydda konsumenterna och skapa en mer hållbar kreditmarknad. - Förhindra aggressiv marknadsföring av lån
– Vissa kreditgivare använder aggressiv marknadsföring för att locka konsumenter att ta dyra lån.
– Med striktare regler kan man minska risken för att personer tar lån de egentligen inte har råd med.
Fördelar och nackdelar med lagförslaget
Fördelar:
- Ökat konsumentskydd
Genom att ställa högre krav på långivare förväntas konsumenter få bättre skydd mot oseriösa aktörer och oskäliga lånevillkor. - Minskad överskuldsättning
Strängare reglering kan leda till mer ansvarsfull kreditgivning, vilket kan minska risken för att konsumenter hamnar i skuldfällor. - Harmonisering av regelverk
Genom att alla kreditgivare omfattas av samma regelverk skapas en mer rättvis och transparent marknad.
Nackdelar:
- Minskad tillgång till krediter
Strängare krav kan leda till att vissa konsumenter, särskilt de med lägre inkomster eller sämre kreditvärdighet, får svårare att få tillgång till krediter. - Ökade kostnader för kreditgivare
Företag som tidigare inte omfattades av dessa krav kan behöva investera i nya system och processer för att uppfylla tillståndskraven, vilket kan leda till ökade kostnader som i sin tur gör det dyrare för låntagare.
Sammanfattningsvis syftar förslaget till att stärka konsumentskyddet och skapa en mer ansvarsfull kreditmarknad.
Sänkt maxränta borde även införas
En sänkt maxränta skulle kunna vara ett effektivt komplement till det nuvarande lagförslaget för att ytterligare skydda konsumenter från oskäliga räntor och minska risken för överskuldsättning. Det finns dock både fördelar och potentiella nackdelar med en sådan åtgärd.
Argument för en sänkt maxränta
- Skyddar konsumenter från ockerpriser
Vissa snabblåneföretag tar ut effektiva räntor på flera hundra procent, vilket gör att låntagare snabbt hamnar i skuldfällor.
Genom att införa en maxränta skulle man kunna sätta en gräns för hur dyra lån får vara, vilket skyddar de mest utsatta konsumenterna. - Fungerar i andra länder
Många länder i Europa har redan maxräntor.
Exempel: I Finland har man infört en räntetak på 20 %, vilket har lett till färre skuldsatta konsumenter.
Tyskland har också en modell där räntor som är mer än dubbelt så höga som genomsnittet på marknaden anses vara oskäliga. - Minskar riskfylld kreditgivning
Kreditgivare har i dagsläget incitament att erbjuda lån med höga räntor och dolda avgifter.
En maxränta skulle tvinga företagen att erbjuda mer rimliga lånevillkor och mer ansvarsfulla krediter. - Motverkar aggressiv marknadsföring
Många högkostnadskrediter marknadsförs aggressivt med budskap som ”lån utan UC” eller ”pengar direkt”.
Om kreditbolagen inte kan ta ut extremt höga räntor minskar lönsamheten för oseriösa aktörer, vilket kan leda till mindre aggressiv marknadsföring.
Argument mot en sänkt maxränta
- Kan minska tillgången på lån för vissa konsumenter
Kreditgivare kan välja att sluta låna ut pengar till högriskkunder om de inte får ta ut högre räntor.
Det skulle innebära att personer med låg kreditvärdighet eller betalningsanmärkningar får svårare att få lån. - Risk för att illegala lånemarknader växer
Om vanliga kreditgivare inte längre kan erbjuda lån till högriskkunder kan oreglerade aktörer ta över marknaden.
Det kan leda till att fler vänder sig till grå eller svarta marknader, där lånevillkoren kan vara ännu sämre och indrivningen mer aggressiv. - Kan påverka konkurrensen på kreditmarknaden
Små aktörer som är beroende av höga räntor för att täcka sina kostnader kan slås ut, vilket kan leda till färre aktörer på marknaden.
Om bara större banker och kreditinstitut kan erbjuda lån kan det minska utbudet av alternativ för konsumenterna.
Vad skulle vara en rimlig maxränta?
Om Sverige skulle införa en sänkt maxränta finns det olika modeller att inspireras av:
- Tyskland
Räntor som är mer än dubbelt så höga som snittet på marknaden anses vara oskäliga. - Finland
Har ett räntetak på 20 % + referensränta (cirka 23 % totalt). - Frankrike
Har en modell där räntor som är över 33 % av marknadens genomsnitt är förbjudna.
Ett förslag för Sverige skulle kunna vara att sätta en maxränta på mellan exempelvis 20–30 %, beroende på lånets storlek och risknivå.
En maxränta skulle kunna vara ett effektivt sätt att skydda konsumenter från oskäliga lånevillkor och minska överskuldsättning. Dock finns det risker, såsom minskad tillgång till krediter för vissa grupper och att oreglerade marknader växer.
Det bästa alternativet kan vara att kombinera en maxränta med strängare krav på kreditprövning och marknadsföring, så att endast de mest riskfyllda lånen påverkas utan att hela marknaden rubbas.
Sammanfattning
Lagförslaget syftar till att skapa en tryggare och mer hållbar kreditmarknad genom att minska risken för överskuldsättning, höja kraven på kreditgivare och säkerställa en rättvis konkurrens. Det är en del av regeringens långsiktiga arbete för att stärka konsumentskyddet och minska de negativa konsekvenserna av lättillgängliga krediter.
Källangivelser
Regeringen (2025-01-30), Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden.
https://www.regeringen.se/contentassets/a3bd6447cd584c4e99fe7177370318fa/starkt-konsumentskydd-pa-kreditmarknaden.pdf
Skribent
